Den som söker på ”vad säger Bibeln om tatueringar” stöter nästan alltid på Tredje Moseboken 19:28, citerad som ett tydligt förbud. Versen finns verkligen och handlar verkligen om märken på huden, men dess sammanhang – en renhetskod skriven för det forntida judiska folket och riktad mot dåtidens hedniska begravningsriter – och det faktum att kristna har läst den på olika sätt genom århundradena gör svaret mindre entydigt än det först verkar. En rumänsk ortodox präst skriver offentligt mot tatueringar och hänvisar just till den här versen, medan koptiska kristna pilgrimer i Jerusalem sedan århundraden bär ett kors tatuerat på handleden som ett öppet tecken på sin tro. Det finns ingen enda kristen ståndpunkt i den här frågan, och texten nedan ställer versen bredvid en nutida pastoral röst och en verklig historisk tradition, så att du själv kan väga frågan eller ta den vidare till din egen präst.
- Tredje Moseboken 19:28 förbjuder ”cuttings...for the dead” och ”print any marks”, men hebreiskan använder två olika termer – en för sorgesnitt, en annan för tatuering – och versen ingår i en ceremoniell renhetskod, inte i ett moraliskt bud som tydligt upprepas i Nya testamentet.
- Pr. Marcel Stavara från Biserica Icoanei i Bukarest har publicerat en egen text på basilica.ro där han avråder från tatueringar och hänvisar till Tredje Moseboken och 1 Korinthierbrevet 6:19–20. Hans ståndpunkt är en personlig pastoral uppfattning, inte ett synodalt beslut från Rumänsk-ortodoxa kyrkan.
- Den koptiska familjen Razzouk har tatuerat kristna pilgrimer i Jerusalem i generationer, med ett enkelt kors på höger handled – en sedvänja som finns dokumenterad redan från 1600-talet och som visar att tatueringar inte alltid har avvisats inom kristendomen.
Vad säger Tredje Moseboken 19:28 egentligen?
I King James-översättningen lyder versen: ”Ye shall not make any cuttings in your flesh for the dead, nor print any marks upon you: I am the LORD.” NIV-översättningen återger den andra delen mer direkt: ”nor put tattoo marks on yourselves”, vilket förklarar varför versen nästan alltid dyker upp i diskussioner om tatueringar och Bibeln (källa: Tredje Moseboken 19:28, parallella översättningar – BibleHub).
Den ursprungliga hebreiska texten använder två skilda termer där en vanlig översättning kan använda ett enda generiskt ord: seret, ett snitt eller en skåra i huden, och qa'aqa', ett tecken eller avtryck – i praktiken en tatuering. De två orden beskriver två olika sorgebruk som behandlas tillsammans i samma mening, inte ett och samma förbud som upprepas två gånger (källa: Anmärkningar om de hebreiska termerna, BibleHub).
Versen ingår i Tredje Moseboken 19, ett kapitel som ägnas åt en helighetskod för det forntida judiska folket och förbjuder en rad begravningsriter och religiösa sedvänjor som hämtats från grannfolken, från vissa rituella frisyrer till snitt för de döda. Det omedelbara sammanhanget handlar alltså om att ta avstånd från konkreta hedniska sedvänjor från den tiden, inte om ett fristående etiskt bud som uttryckligen upprepas som sådant i Nya testamentet. Kristna läser olika på frågan om hur Gamla testamentets renhetskoder förhåller sig till dagens trosliv: vissa anser att de har blivit föråldrade i och med Kristi ankomst, andra behåller dem som moraliska riktmärken med fortsatt giltighet. Den här artikeln väljer inte mellan dessa tolkningar – syftet är att ställa versen bredvid en nutida pastoral röst och en verklig historisk tradition, så att du kan tänka klart kring frågan, inte få ett färdigt svar serverat.
En rumänsk ortodox prästs pastorala syn
Pr. Marcel Stavara, präst vid Biserica Icoanei i Bukarest, publicerade den 9 juli 2025 en artikel på basilica.ro – Rumänska patriarkatets nyhetsbyrå – där han avråder från tatueringar. Han grundar sin ståndpunkt på Tredje Moseboken 19:28 och 1 Korinthierbrevet 6:19–20, där kroppen kallas ”den heliga Andens tempel”, och lägger till ett argument som rör tatueringssedens hedniska ursprung i forntiden (källa: ”Tatueringsepidemin”, Basilica.ro).
Hans praktiska rekommendation är att den som funderar på en ny tatuering ska avstå från tanken, medan den som redan har en ska ta upp saken under bikt. Det är viktigt att förtydliga att detta är en enskild prästs text, publicerad som hans egen pastorala åsikt på en kyrklig nyhetssajt, inte ett synodalt beslut eller en kanon med allmän giltighet för Rumänsk-ortodoxa kyrkan. Hans artikel innehåller också påståenden av medicinsk eller psykologisk karaktär om tatueringar, som vi här återger endast som hans personliga synpunkt – inte som oberoende verifierade medicinska fakta, eftersom de inte får den statusen enbart för att de förekommer i en text publicerad på en kyrklig webbplats.
En kristen tatueringstradition som är äldre än debatten: pilgrimskorset från Jerusalem
Den koptiska familjen Razzouk har tatuerat kristna pilgrimer som kommit till Jerusalem i flera generationer, och deras hantverk kan spåras tillbaka till 1300-talets Egypten. En koptisk präst, Jersuis Razzouk, bosatte sig i Jerusalem omkring år 1750 och fortsatte familjens tradition där. Den klassiska modellen är ett enkelt kors, tatuerat på höger handled (källa: Razzouk Tattoo – Wikipedia).
Seden är inte ny. Europeiska resenärer på 1600-talet, som Johann Lund och William Lithgow, beskrev redan då kristna pilgrimer som fick minnestatueringar i slutet av resan till det heliga landet – ett tecken på att seden föregår dagens debatt om tatueringar och tro med lång tid (källa: Razzouk Tattoo – Wikipedia).
Det är värt att komma ihåg att det handlar om en tradition som är specifik för den koptiska kristendomen, inte om en sedvänja eller ett godkännande från Rumänsk-ortodoxa kyrkan. Den avgör inte frågan som ställdes i början av artikeln, men visar tydligt att tatueringar inte alltid har avvisats inom kristendomen: det finns en historisk gren av den kristna traditionen som använder tatueringar just som ett stolt buret tecken på tro, fört vidare inom familjer i århundraden.
Varför argumenten om ”kroppen som räknas” är äldre än debatten om tatueringar
Efter kejsar Konstantins omvändelse till kristendomen förbjöd romersk lag specifikt brännmärkning av dömdas ansikten, samtidigt som det fortsatt var tillåtet att märka dem på andra delar av kroppen. Motiveringen var att människans ansikte återspeglar Guds avbild (källa: Constantine the Great and Christianity – Wikipedia).
Exemplet har ingen direkt koppling till dagens tatueringar – det handlar om ett straff som utdömdes enligt lag, inte om någons personliga val – men det visar att föreställningen att kroppen, och särskilt ansiktet, har en särskild andlig betydelse har gamla rötter i den tidiga kristna tankevärlden. Det är en tanketråd som, i förändrad form, också återkommer i dagens argument för eller emot tatueringar, även om inget av dem direkt följer av Konstantins lag.
Så vad kan vi ta med oss härifrån?
Tre verkliga hållpunkter, inte ett enda färdigt svar: versen i Tredje Moseboken, läst i sitt ursprungliga sammanhang som en renhetskod, en rumänsk ortodox präst som offentligt hänvisar till den och 1 Korinthierbrevet 6:19–20 i argument mot tatueringar, och en flera hundra år gammal koptisk kristen tradition som tatuerar just den symbol som andra betraktar som förbjuden. Sammantaget har den kristna traditionen inget enda tydligt svar på frågan, och den här artikeln kan inte hitta på ett åt den.
Om frågan bekymrar dig personligen är det bästa steget fortfarande att diskutera den med din egen präst eller ditt trossamfund, eftersom det är ett pastoralt och personligt beslut som bara du kan fatta tillsammans med dem.
Om du bara vill se hur en trossymbol ser ut på din egen hud innan du fattar något beslut om en permanent tatuering kan genom att testa en tillfällig design innan du väljer en permanent visa dig dess storlek, form och placering på huden. Det är enbart ett visuellt test: det besvarar inte den religiösa frågan som diskuteras ovan och ersätter inte ett verkligt samtal med din präst.
För den som känner igen sig i den bibliska symboliken finns också några motiv med trosanknytning som tillfälliga tatueringar:
Du kan se fler alternativ i kollektionen med tillfälliga tatueringar med trosanknytning eller, om du hellre vill utgå från korssymbolen, i galleriet med motiv av kors och andra religiösa symboler. För allmänna råd om hur du väljer din första tatuering – motiv, storlek och placering på kroppen – behandlar guiden till din första tatuering ämnet separat, utanför den religiösa aspekt som diskuteras här. Vad en tillfällig tatuering konkret kan och inte kan visa dig om en permanent variant är också ett ämne som förklaras ingående i en separat artikel, och om din fråga snarare handlar om den sociala synen på tatueringar i Rumänien än om religion, diskuteras acceptansen för tatueringar och generationsskiftet separat.
