Gotiska tatueringar byggs upp av ett ganska tydligt visuellt ordförråd: mörka blommor och dödskallar som för tankarna till memento mori-traditionen, fladdermöss och andra nattliga symboler, samt dekorativa ornament i spets- eller filigranstil med rötter i nygotisk arkitektur. Stilen har sina rötter i den viktorianska sorgkulturen och i den gotiska modekultur som växte fram i London på 1980-talet, inte i horror- eller ockult bildvärldar. På huden fungerar den bäst när du väljer ett eller två centrala motiv och bygger resten av kompositionen kring dem.
- Var den gotiska estetiken inom tatueringar egentligen kommer ifrån och varför den inte har någon koppling till horror eller ockultism.
- Varför dödskallar och rosor så ofta förekommer tillsammans och vad varje motiv symboliserar i den viktorianska sorgtraditionen.
- Vad fladdermöss betyder i en gotisk komposition och varför kopplingen till natten är kulturell, inte universell.
- Hur du väljer ett huvudmotiv och en lämplig placering innan du testar en tillfällig eller semipermanent design.
Vad betyder egentligen gotisk stil inom tatueringar?
Det gotiska modet växte fram som en distinkt subkultur i London på 1980-talet, men dess visuella ordförråd har mycket äldre rötter i den viktorianska sorgkulturen (källa: Gothic fashion, Wikipedia). Den gotiska litteraturen — Edgar Allan Poes dikter och Bram Stokers roman Dracula — bidrog direkt till detta ordförråd, tillsammans med inslag från viktorianska kläder som korsetter, spets, svart sammet och smycken med religiösa eller ockulta motiv. När det gäller tatueringar beskriver gotisk en designinriktning — vissa motiv, en viss typ av linjer och en stark kontrast mellan svart och resten av kompositionen — och inte ett uttalande om bärarens sinnesstämning eller personlighet.
Huvudmotiven: mörka blommor, dödskallar och memento mori
Varför förekommer dödskallar och rosor tillsammans?
Memento mori-traditionen (”kom ihåg att du ska dö”) använde dödskallar och ben, tillsammans med vissna blommor, som en påminnelse om tidens gång. Dessa motiv förekommer i sorgesmycken redan på 1500- och 1600-talen (källa: Memento mori, Wikipedia). Viktorianska sorgesmycken, som blev särskilt populära efter 1861 under drottning Victorias långvariga sorg efter prins Albert, utvidgade denna blomstersymbolik: violer och förgätmigej stod för minnet, medan murgröna symboliserade oförgätlighet eller evighet (källa: Mourning jewellery, Wikipedia). Rosen har i sin tur olika betydelser beroende på färg och sammanhang — från kärlek och skönhet till den svarta rosen, som konventionellt förknippas med döden — så dess betydelse i en tatuering beror på hur den gestaltas visuellt, inte på någon fast regel (källa: Rose (symbolism), Wikipedia). Om du i stället är ute efter en ljus blomsterstil och inte en mörk, tar den allmänna guiden om blomstertatueringar upp de varianterna separat.
Om du gillar den här typen av motivpar kan du utforska antingen designer med dödskallar i centrum eller rostatatueringar, beroende på vilket av de två elementen du vill ska dominera den slutliga designen.
Fladdermöss och nattliga symboler
I västerländsk kultur har fladdermöss länge förknippats med natten och döden, en koppling som förstärktes kraftigt av Bram Stokers roman Dracula (1897) och dess filmatiseringar, som befäste bilden av fladdermusen som en hotfull vampyrvarelse (källa: Bats in culture, Wikipedia). Denna negativa konnotation är specifik för västvärlden, inte universell: i kinesisk kultur är fladdermusen till exempel en symbol för tur och lycka. Betydelsen av ett sådant motiv beror alltså alltid på det kulturella sammanhang där det tolkas. I en gotisk komposition förekommer fladdermöss oftast tillsammans med månen eller nattfjärilar, som ett sekundärt inslag som kompletterar ett huvudmotiv — en dödskalle eller en blomma — och inte som ett fristående motiv.
Viktorianska ornament: spets, filigran och arkitektoniska former
Det dekorativa formspråk som du känner igen i många gotiska tatueringar — spetsbågar, tunna sammanflätade linjer och former som ser ut att vara utskurna ur ett katedralfönster — kommer från nygotiken, en arkitektonisk och dekorativ stilriktning som spreds under 1800-talets första hälft och nådde sin höjdpunkt kring mitten av seklet. De snidade ornamenten beskrevs ofta som spetsliknande eller som ett fint nät, och senare kopierades de billigt på tapeter och keramik (källa: Gothic Revival architecture, Wikipedia). Viktorianska sorgesmycken hade sina egna fina ornament, ofta utförda i gagat — omsorgsfullt utsmyckade broscher och hängen — som du i dag kan känna igen i de tunna, filigranliknande linjerna i många gotiska tatueringar (källa: Mourning jewellery, Wikipedia). På huden fungerar den här typen av ornament bäst som en ram eller accent kring ett huvudmotiv — dödskallen, blomman eller fladdermusen — inte som ett fristående motiv. Om du vill hålla dig enbart till spets och filigran, utan de andra gotiska motiven, behandlar den särskilda guiden om spetstatueringar ämnet separat, med fler exempel på kompositioner.
Så väljer du en gotisk design som passar dig
Det första steget är att välja huvudmotiv utifrån vad du vill att det ska uttrycka: dödskallen och blommorna för sorg eller minne, fladdermusen och månen för en mystisk och nattlig känsla, spetsen eller filigranen för ett mer dekorativt resultat. Begränsa dig till ett eller två centrala motiv — en komposition som försöker säga allt på en gång, med dödskalle, fladdermus, spets och rosor i samma design, riskerar att bli rörig och svår att urskilja på huden.
Placeringen är lika viktig som motivet du väljer. En design med många tunna linjer, som filigran med viktoriansk inspiration, behöver ett tillräckligt stort och relativt platt område för att linjerna ska förbli tydliga över tid. En enklare komposition med en dödskalle och några blommor passar däremot lättare på mindre områden, som handleden eller fotleden.
Innan du bestämmer dig för en permanent variant visar en tillfällig eller semipermanent design hur det valda motivet och dess storlek ser ut på just din hud, i samband med dina dagliga rutiner — särskilt användbart för en stil med så många dekorativa detaljer. Ett sådant test hjälper dig att bedöma designen, storleken och placeringen; det förutsäger inte smärtan, läkningen, risken för en allergisk reaktion eller exakt hur samma motiv skulle se ut i en permanent tatuering, eftersom det beror på vars och ens hud och tatuerare.
Om du fortfarande tvekar mellan en tillfällig, semipermanent eller permanent variant går InkLabs allmänna tatueringsguide igenom de grundläggande skillnaderna mellan dem. För mer information om hur semipermanent bläck utvecklas och hur länge det håller ger förklaringen av hur semipermanenta tatueringar fungerar den faktagranskade informationen, så att vi inte behöver upprepa den här ur minnet. Om du vill jämföra den gotiska stilen med andra inriktningar — old school, minimalistisk stil och fine line — går den särskilda guiden om tatueringsstilar igenom dem alla på ett och samma ställe.
Slutsats
Den gotiska stilen fungerar bäst när du ser dess motiv — mörka blommor, dödskallen, fladdermusen och spetsliknande ornament — som ett designspråk med en tydlig historia bakom sig, inte som slumpmässigt vald horrorbildvärld. Välj ett huvudmotiv som betyder något för dig, testa det först som en tillfällig eller semipermanent design och bestäm först därefter om du vill gå vidare med en permanent variant.
